Tredje gången gillt? Det var iallfall för tredje gången nu i söndags jag körde vägen som går förbi trädet.

Jag och Oliver hade vart och fotat på Björnön och hade bestämt oss för att åka till hamnen för att äta. Jag körde och svängde givetvis mot hamnen, och hamnar såklart på den här vägen. Och jag tycker fortfarande det är himla konstigt hur kropp och själ och tanke fungerar. För ännu så håller kroppen mig ifrån min smärta och mina tankar. Jag hade inte en tanke på åt vilket håll jag svängde. Först. Sen som på beställning kommer trycket över bröstet. "Ja just ja...." Men med några uppmuntrande ord från Oliver gick det ändå över föväntan. Inga tårar. Det var helt klart värt en high five! NU vet jag, att trots min kropps reaktion på min själ och tanke, så kommer jag en dag att kunna åka förbi här, utan större problem. För jag är inte rädd längre.