En fråga.

Att INTE backa från det JAG och barnen upplevt.
Jag kommer härifrån använda bokstaven X när jag skriver kring min dåvarande destruktiva relation. 
Återigen säger X (till socialtjänsten)att det enda som hände i vår relation innan jag lämnade honom med Kvinnocentrum och socialtjänstens hjälp för 11 år sen, är att vi två blev TYSTA med varann. INGEN sa någonting. Ingen gjorde något.
Och jag (och barnen) får återigen, kämpa för att bestå, finnas, känna, MINNAS. Grejen är den att E KOMMER ju ihåg vissa saker som hände kring honom, saker som X gjorde, så då förvisas ju även hans minnen.
Och som varken E, N eller jag har fått en ursäkt kring. Jag har ofta tänkt att om vi fått en ursäkt någonsin, kring det som hände för 11 år sen, och det som fortfarande händer, så kanske man kunde ha ett hopp om att saker kan förändras.
Fast jag vill inte ha en ursäkt, för,för min del,så skulle det inte ändra något. Den gränsen är sen länge passerad. Men barnen ska ha ett helt liv, med någon form av umgänge. Dom kan uppenbarligen inte lämna honom, så som jag gjorde. Dom sitter ju ihop, i blodsband.
Och socialtjänsten menar att dom behöver den här relationen, och jag fattar. Men när den relationen bara medför ångest så kan man undra vad det är dom behöver av det?
Barnen har fått samma fråga nu i upprepat 11 år. "VAD SKA HÄNDA FÖR ATT DEN HÄR RELATIONEN SKA BLI BÄTTRE?" Och den ställs igen nu, efter 11 år. Och när ska socialtjänsten förstå, att den relationen kommer inte bli bättre, för då borde det blivit det på dessa 11 år. (?)
Det blir snarare sämre. För barnen blir äldre. Och deras mående sämre. 

Jag har tänkt att jag ville börja blogga igen. Kring allt. Och att aldrig hålla tyst. För vi ska inte tystas.
Välkomna hit, och välkommen tillbaka. 🫶
Kolla vilken fin dag vi hade idag. 🥰 Kallt, men vackert! 



Ny vilja.

Jag skulle vilja återkomma i bloggvärlden... 
Men funderar kring hur jag ska göra...🤔
Ska jag fortsätta i denna bloggen eller starta en ny..? 
Den nyaste bloggen finns ju länkad här under, men det känns som om dem bloggen som ligger hos Allt för föräldrar, inte är rätt riktning för det jag vill skriva om idag..  som ni ser, är den här bloggen ,10 år gammal!
Lika länge som vi nu kämpat med all jäkla eftervåld. Och det är väl det som är en del av det jag vill blogga om.. ❤️🫶

Nu ska jag försöka sova igen! ✌️🌜
Men välkomna hit! 😘



Bild på våran Mufasa 😽


Trygghet.

Jag är ingen vanlig tjej 
På mig sitter ärren inte bara på ytan
Jag är trasig långt ner i själen 
Rubbas min trygghet, förblir den rubbad
Ett plåster på såren hjälper mig inte
Jag måste byggas om helt igen
Av: Johanna Kyller.

Svar på kommentar.

"Kunde inte låta bli att gå in och titta i din blogg. Vilka underbara, kärleksfulla bilder. Det märks att du gör allt med och för dina barn. Du är så vacker och det gör mig glad att det är en så positiv anda i "året som gott", trots allt. Lycka till med 2014. M"
 
Det droppade in en kommentar tidigare. Som värmde mitt hjärta till tusen. Min hjälte.. Min stora förebild.
Dina fina ord betyder väldigt mycket för mig. Och jag glädjer mig åt att du ser en positiv anda i året som gått, trots allt, för visst har det varit ett helvete emellanåt, men jag har trampat vidare, kämpat på! Pratat mycket, och pratar fortfarande mycket om vad som hänt, vägen därifrån till hit. För det måste upprepas för mig emellanåt för att jag ska förstå hur långt jag har kommit. Man kan annars lätt fastna i dom dagar man känner sig lite nere, om man inte har nått att jämföra med. Och jämför man dom dåliga dagarna NU med förut, så går det knappt att jämföra alls.. Jag mår bra. Jag mår så bra, att inte ens min sämsta dag idag går att jämföra med min bästa från innan jag lämnade helvetet.
M, jag vet att du säger att jag har gjort allt jobb, du släppte aldrig dom orden. Det var jag som var modig. Men utan dig, hade jag inte vågat alls.
Du är, precis vad det halsbandet du fick av mig sa, min skyddsängel. <3 Du lämnar aldrig mitt hjärta. <3
 
 
 

När änglarna går hem.

 
 

När änglarna går hem


Jag har ännu en gång
stått längst ut på en kant
Men när jag skall hoppa stannar tiden
Och filmen spelas upp igen
Men den stannar på samma bild
Den på dig

Hör du hjärtat börjar slå där inne igen
En känsla som jag glömt för längesen
Det jag såg var ögonen
Som tillslut sa sanningen
Och nånting händer
Det brinner inom mig

När änglarna går hem
Och himlen ändrar färg
Så möts vi av en stad som vaknar upp
på nytt igen
När änglarna går hem
Å.å.å – Å.å.å – Å.å.å
När änglarna går hem
Å.å.å – Å.å.å....

Tror du slutet är lyckligt
Och tror du att vi två är Vi
Kanske kommer vi aldrig någonsin veta
Vårat slag är här och nu
Den stora förändringen
Och natten vänder
Mot gryningen ige...n

När änglarna går hem
Och himlen ändrar färg
Så möts vi av en stad som vaknar upp
på nytt igen
När änglarna går hem
Å.å.å – Å.å.å – Å.å.å
När änglarna går hem
Å.å.å – Å.å.å....

Jag vill att frågorna skall höras av alla
Jag ber till natten så kan drömmarna falla
Jag kommer varje gång när
Jag kommer varje gång när
Jag kommer varje gång jag hör dig kalla

Vi börjar om och vad som helst kan hända
Jag vet i krig kan varje flagga vända
Jag kommer varje gång när
Jag kommer varje gång när
Jag kommer varje gång när
Jag kommer varje gång jag hör dig kalla

 
 

Fri.

 
En underbar sång som påminner mig om det gamla hemska. Men som samtidigt påminner mig om hur jag idag  älskar fritt. <3
Vägen är lång och den fortsätter än, men vad det gör en gott att få känslor bekräftade (vilken känsla det än må vara) istället för att få den förtryckt. Att gråta är svårast, det gör jag bara i smyg. Jag får bekräftelse även där, nån säger att det är okej att gråta, jag kanske lär mig med tiden.

Bloggutmaningen365; 027

027. Är du noga med vad för slags bilder och information du delar med dig av (och inte) på sociala medier?
 
Jag är alltid noga med vad jag skriver och vilka bilder jag publicerar. Dock så har jag ju en öppen blogg och skriver en del i den, men alltid kollar jag igenom inläggen jag publicerar. Efter min separation har jag blivit ännu mer nogrann med saker jag skriver. Jag skriver sällan om vad vi ska göra framöver, utan kan lägga upp bilder på saker vi gjort, utan att lägga fram för mycket information till folk som inte har nånting med mig att göra.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
VECKA 5 - SOCIALA MEDIER
 
027. Är du noga med vad för slags bilder och information du delar med dig av (och inte) på sociala medier?
028. Finns du på några andra ställen än bloggen som du vill göra lite reklam för?
029. Vilken Facebooktyp är du, och hur många av de 12 typerna finns bland dina facebookvänner?
030. Om du bara fick välja ett socialt medium att vara på, vilket skulle det bli?
031. Länka till en person / företag som du tycker sköter sig bra i sociala medier
032. Hiss & Diss - Sociala medier
033. 5 slags statusuppdateringar / inlägg du stör dig på på sociala medier



Love somebody.

 

Året som gått; December 2013

December, julens månad började vi med att åka skridskor. Vi klädde granen och var på julmarknad i Arboga. Vi firade Lucia och tränade på bokstäver. Julen kröp närmare och rätt var det var så var den härliga och underbara julen och nyåret över, och vi var inne på det nya året 2014. Det nya härliga året! 

2013 var ett tufft år på många vis, men även ett lyckans år. 
Min historia gjorde mig till en av Fnulans inspiratörer, helt ofattbart, men så kul och nyttigt att få upplysa och sprida mer kunskap. Att få känna att man kan hjälpa andra som kommer till mig och ber om råd och hjälp har verkligen varit så häftigt. Och så bra. Precis det jag ville få ut av det hela.. Nu tar vi tag i det nya 2014 och ser till att sprida ÄNNU mer kunskap (och glädje) och hjälpa flera som behöver hjälp. <3
 

Bloggutmaningen365; 005.

005. 5 saker du vill göra under 2014
 
1. Jag vill våga kunna lita på mina känslor, våga öppna upp mig lite mer för att så småningom kanske finna det som skulle kunna vara kärleken i mitt liv. För ett år sen och fram tills ganska nyligen så har jag sagt "Jag ska aldrig, aldrig mer ha en kille/pojkvän/man". Jag har, så fort någon försökt börja närma sig mig (inte min kropp, utan mitt hjärta) slagit ifrån mig. Hur ska jag någonsin kunna lita på en man igen? Jag vill inte leva på det sättet jag levt nu i många, många år. Jag har dock fått höra otaliga gånger, att jag om någon, kommer känna igen varningstecknen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig kommer behöva känna igen dessa tecken.
 
2. Jag vill uppleva ställen. Gamla som nya.
 
3. Jag vill fotografera. Mycket, massor, ofta, ALLT!
 
4. Jag vill att min och barnens relation växer än mer. Det har hänt så mycket senaste året, men allt har gjort oss så mycket starkare i vår relation till varandra. Vi pratar om allt, vi skrattar tillsammans. Vi kramas och pussas var lediga sekund. Vi älskar varandra. Vi saknar varandra.
 
5. Jag vill hjälpa flera och mera i samma sits som jag. Hjälpa dom hitta sin inre styrka. Hjälpa dom att lämna sitt helvete.

Bloggutmaningen365; 003

003. Länka till ett inlägg du skrivit från 2013 som du tycker borde läsas igen
 
Det HÄR inlägget ska läsas igen. Och igen. Inte för MIN skull men för dom andra som inte ännu vågat eller kunnat lämna ett destruktivt förhållande. För det är dom jag kämpar för. <3

Bloggutmaningen365; 002

002. Ser du ett nytt år som en chans att börja om eller är det bara som vilken tid på året som helst?
 

Ett nytt år betyder ju ofta en ny chans för omstart, vad det än kan gälla. Förra året blev det en sjujäkla omstart av verkligen ALLT. Det här året har betytt uppbyggnad. Ett helt liv att bygga upp på nytt. Jag har börjat bygga upp mig själv till att börja med, och barnen givetvis, våran relation i vårat nya liv. Jag har byggt upp ett HEM. Ett hem som efter många, många års otrygghet, känns som den där trygga borgen som den ska. Jag har börjat bygga på mina relationer, mina känslor och mina tankar. Så nu, när jag kommit upp mig så här mycket så känns även det här NYA året som en chans att starta livet som MIG SJÄLV, nu när jag vet vem jag själv är. <3
 
 

Året som gått; Juni 2013

Älskade sommar. Vi badade (såklart!), och lekte med vänner.  Jag fyllde 30 år, och hade kalas och festligheter. Och vi hade en underbar midsommar med sol, blomster och ringdans. :)
Jag gjorde även mitt näst sista samtal på kvinnocentrum.
 
 

En påminnelse.

 
För att påminna mig själv om vägen jag vandrat. Jag valde livet. Och man kan väl utan tvekan se, livsgnistan i mina ögon här under, men hur den helt saknas ovan. <3
 
 

Hej då 2013.

 
2013. Vilket år. Helt klart en av dom bästa åren hittils i mitt liv. Men samtidigt det mest fruktansvärda. Så mycket känslostormar. När JAG:et och alla känslor skulle hitta sina platser. När Jag:et skulle kliva fram och säga "Här är jag, jag FINNS!" Så mycket ilska. När man inser hur normaliserad man var och är. Så mycket ilska, när man inser hur mycket skit man fått ta emot. 
Så mycket skuld. Varför gjorde jag ingenting tidigare? 
Så mycket skam. Det är mitt eget fel.
Så mycket att lära. Lära känna mig själv. Lära mig leva efter mina egna behov och känslor.
Så mycket glädje. När man börjar klättra upp för den långa, långa trappan. Första steget på den långa vägen. När man har någon som håller en i handen, drar en åt rätt håll, visar vägen. 
Så mycket glädje, när man får höra hur stark man är. 
Så mycket glädje, när man själv inser hur stark man är.
Så mycket glädje, när man tydligt ser en förändring i barnens själ. Idag har vi alla frid. Idag lever vi i en trygghet.  <3

Tack ALLA mina nära, kära och underbara vänner för ett FANATISKT (inte fantastiskt) år. NU kan det bara bli ÄNNU bättre! Jag älskar er (JAG JAG JAG), och ser så fram emot 2014!   
 
 

Året som gått; Februari 2013

Februari hade lite av samma gång som Januari. Fortfarande mycket att ta in och förstå. Lära sig att lyssna på sig själv, tänka på sig själv.
Besök på Leos Lekland. Lyckliga ungar från kramas med Leo. <3 
 
Min fina Fralla fyllde 3 år. <3
 
Vi harvade på så gott jag kunde, badhus och bamsegympa. :)



Året som gått; Januari 2013

Nytt år, nya möjligheter. Ett nytt liv. Men vart skulle det ta mig?
Det fanns inte så många bilder att välja mellan i Januari. Jag hade helt tappat all lust för att fotografera också. Om något påverkat mig så pass att jag kände avsky för detta, då var det illa.
Januari handlade om att landa. Landa  i mig själv, och landa i det nya livet. 
Att slås till botten, och börja om från noll. Mycket möten, mycket tårar. Att börja förstå. Få hjälp att förstå, hjälp att försöka våga börja klättra.
Sista bilden visar tydligt hur jag mådde. Så hemskt att se mig själv på den bilden. Så tom.
 
 

Hålen i väggen

Nu har det gått lite drygt ett år sen jag lämnade helvetet och flyttade in i MIN lägenhet, MIN och barnens. Under det året har jag verkligen fått det som jag så ropade efter. Jag kommer i håg ett inlägg "Jag vill ha lite lugn och ro, i själen.". Det har jag idag, till viss del. När jag är hemma, i min trygga borg, känns det äntligen tryggt. Jag har inte det där tryckandet över bröstet, jag andas, jag lever och jag sover om nätterna. Jag har kommit en otroligt lång väg, men vet att jag fortfarande har lång väg att vandra. 
Ett exempel på att jag ännu har väg att vandra är vad som hände när jag hade spacklat över några hål i väggen efter några tavlor som jag inte ville ha kvar på det stället. Jag målade över, och tog fel färg, fel nyans. 
Senare samma dag skulle min vän Oliver komma över en sväng, och jag kommer i håg hur min hjärna börjar koka av alla OM och MEN (Han är man). "Han kommer bli arg." "Han kommer skratta åt mig." "Han kommer tala om för mig precis hur mycket fel jag hade gjort."
 
Oliver kom. Oliver såg "mitt misstag". Oliver skrattade aldrig och talade aldrig om hur fel jag var. Oliver sa "Men det där är väl inget, syns ju knappt. Du kan ju bara måla över det sen igen."
 
Jag stannade upp. "Va? Vad säger du?" (förtjänade jag ingen skit?)
Det gick upp ett litet ljus för mig. Är detta en liten smakbit på hur det EGENTLIGEN ska vara? Och vad var det Oliver egentligen sa? Ingenting. För andra säkerligen ingenting, men för mig så lyfte han mig till en ny nivå av förståelse. En förståelse för att jag kommer finna saker genom hela livet som kommer ge mig Aha-upplevelser (Va?-upplevelser). Och jag är så glad att jag har mina nära, kära och fina vänner som kommer följa mig på vägen genom livet. Mitt nya liv.
 
 

Until you learn to love yourself.

 
 
 

Fnulans Inspiratör RÖSTA + viktig information

Som ni vet sen innan så är jag en av Fnulans inspiratörer. Och nu har det blivit en omröstning  bland oss inspiratörer för att rösta fram en favorit. Gå gärna in och rösta HÄR. :)
 
Jag tror inte att jag kommer ha något med vinsten att göra, men det gör ingenting. Men det viktiga för mig, för oss, är att öppna ögonen på ännu flera, och det har alltid vart mitt mål. Och det målet har jag ju delvis nått för informationen har nått fram, och flera har hört av sig till mig för att fråga om råd och tips och sökt hjälp via mig.
 
Dock så behöver vi se till att öppna ännu fler ögon. Se till att ingen av dessa kvinnor glöms bort, för det är ofta så det kan bli. Kvinnan anförtror sig åt sina vänner, som säger åt kvinnan att hon såklart måste lämna den där mannen, men så blir kvinnan kvar eller återvänder gång på gång och du blir arg och tröttnat till slut.. Och det är här INGEN får ge upp. Lämna henne inte i sticket även fast hon återvänder gång på gång, häng kvar trots att hon kanske kommer bli arg och säga elaka saker till dig istället. Tvinga dig inpå, tvinga dig nära henne, för det är inte hennes egen vilja som återvänder gång på gång, det är inte hennes vilja som stöter bort dig gång på gång,  utan de är mannens. Och kvinnor i den här sitsen har blivit lärda att mannens ord är kvinnans lag.
Och en stor del brukar vara isolering. Mannen stänger bort kvinnan från hennes vänner, talar om för henne att hennes vänner är skit och ingentig att ha, och mannens ord är kvinnans lag. Det har hon redan lärt sig. Så vad blir resultatet? 
Stå kvar vid hennes sida, jag vet att det kan vara svårt, men det kommer rädda hennes liv.
 
 
Här under från en mycket informtiv sida kan du läsa om du tror att du befinner dig i en relation med psykisk misshandel. Där finns flera olika alternativ och som det står i början så är det viktigt att veta att OM du känner dig psykiskt misshandlad så är du misshandlad. När man läser och känner igen sig, så finns det inga ursäkter. Jag vet själv hur mycket ursäkter jag försökt hitta på. "Han har jobbat mycket idag.", "Barnen skriker." , "Jag är ju dum." , "Mina ord spelar ingen roll." Men ingenting av detta, eller annat, är ursäkter för att han ska få misshandla dig, bryta ner dig, förnedra dig.
 
Känner du igen dig i texen nedan så ta hjälp av KVINNOFRIDSLINJEN , dom lyssnar och hjälper dig vidare så att du kan få den hjälp du behöver. Om det känns för mäktigt så maila till mig (morhanna2 @ gmail.com) i stället så kan jag vara ditt bollplank. Bara du inte låter bli att lyssna på dig själv, för du är värd att lyssnas på.
 
 
Från VARNINGSTECKEN

"OM DU UNDRAR OM DETTA GÄLLER DIG

Den som blir verbalt och psykiskt misshandlad kommer att tvivla på sina egna känslor och uppfattningar om verkligheten, eftersom det är just det som verbal och psykisk misshandel gör med en människa. Och det är just det som underlättar och hjälper misshandlaren att kunna misshandla dig. Hans misshandel gör dig förvirrad och rubbad ur balans vilket gör dig mer mottaglig för hans kontroll av dig. Du börjar ta in hans osanna och negativa bild av dig. Och du kommer alltmer att tvivla på dig själv, dina upplevelser och även hur du upplevs av andra. Men du ska veta att: om du känner dig psykiskt misshandlad - då blir du misshandlad. Du kan lita på dig själv. Om Du som läser det här undrar om den partner du lever med misshandlar dig verbalt eller känslomässigt - då kan du fundera över dessa saker:

1. Blir du "bestraffad" på olika sätt när du klagar över din partners beteende?

2. Talar din partner om för dig att din upplevelse av det han gör eller inte gör gentemot dig är ditt eget problem?

3. Om han ber dig om ursäkt för saker han gjort mot dig, hur låter han då? Låter han arg eller som om han egentligen inte menar det han säger?

4. Skyller han på dig när du påverkas av hans beteende? Om du gråter och är ledsen när han kallat dig fula saker och kanske kritiserat dig - säger han då till exempel att du är tråkig, överkänslig och dramatisk?

5. Är det alltid "fel" tillfälle att ta upp saker som händer i relationen?

6. Underminerar han på olika sätt din utveckling i livet, t ex din karriär, dina hobbies, ditt sociala umgänge, din personliga utveckling?

7. Förnekar han vad han gjort och sagt till dig, även fast du vet att han gjort och sagt dessa saker?

8. Rättfärdigar han sina sårande/skrämmande handlingar gentemot dig genom att säga att "du fick honom att göra det"?

9. Skrämmer han dig när han är arg? Rör han vid dig när han blir arg?

10. Tvingar han dig till sex eller att utföra vissa sexuella handlingar?

11. Är hans respektlösa, nedlåtande och förminskande beteende gentemot dig ett återkommande beteende, ett mönster? 

12. Visar du själv tecken på att ha blivit misshandlad? Att du känner att du inte kan göra något rätt, att självkänsla och självförtroende minskat, att du är rädd eller vaksam inför honom, att du tänker och känner att problemen inom relationen måste vara endast ditt fel, att du isolerar dig mer och mer från familj och vänner, att du har en känsla av att något är fel, att du känner dig deprimerad?

Allt detta är tecken på att du kan befinna dig i en relation där det förekommer misshandel."


Tidigare inlägg
RSS 2.0