Jag kommer härifrån använda bokstaven X när jag skriver kring min dåvarande destruktiva relation. 

Återigen säger X (till socialtjänsten)att det enda som hände i vår relation innan jag lämnade honom med Kvinnocentrum och socialtjänstens hjälp för 11 år sen, är att vi två blev TYSTA med varann. INGEN sa någonting. Ingen gjorde något.

Och jag (och barnen) får återigen, kämpa för att bestå, finnas, känna, MINNAS. Grejen är den att E KOMMER ju ihåg vissa saker som hände kring honom, saker som X gjorde, så då förvisas ju även hans minnen.

Och som varken E, N eller jag har fått en ursäkt kring. Jag har ofta tänkt att om vi fått en ursäkt någonsin, kring det som hände för 11 år sen, och det som fortfarande händer, så kanske man kunde ha ett hopp om att saker kan förändras.

Fast jag vill inte ha en ursäkt, för,för min del,så skulle det inte ändra något. Den gränsen är sen länge passerad. Men barnen ska ha ett helt liv, med någon form av umgänge. Dom kan uppenbarligen inte lämna honom, så som jag gjorde. Dom sitter ju ihop, i blodsband.

Och socialtjänsten menar att dom behöver den här relationen, och jag fattar. Men när den relationen bara medför ångest så kan man undra vad det är dom behöver av det?

Barnen har fått samma fråga nu i upprepat 11 år. "VAD SKA HÄNDA FÖR ATT DEN HÄR RELATIONEN SKA BLI BÄTTRE?" Och den ställs igen nu, efter 11 år. Och när ska socialtjänsten förstå, att den relationen kommer inte bli bättre, för då borde det blivit det på dessa 11 år. (?)

Det blir snarare sämre. För barnen blir äldre. Och deras mående sämre. 

Jag har tänkt att jag ville börja blogga igen. Kring allt. Och att aldrig hålla tyst. För vi ska inte tystas.

Välkomna hit, och välkommen tillbaka. 🫶

Kolla vilken fin dag vi hade idag. 🥰 Kallt, men vackert! 

Men funderar kring hur jag ska göra...🤔

Ska jag fortsätta i denna bloggen eller starta en ny..? 

Den nyaste bloggen finns ju länkad här under, men det känns som om dem bloggen som ligger hos Allt för föräldrar, inte är rätt riktning för det jag vill skriva om idag..  som ni ser, är den här bloggen ,10 år gammal!

Lika länge som vi nu kämpat med all jäkla eftervåld. Och det är väl det som är en del av det jag vill blogga om.. ❤️🫶

Nu ska jag försöka sova igen! ✌️🌜

Men välkomna hit! 😘

Bild på våran Mufasa 😽