Jag sitter på en bänk och väntar på mitt näst sista samtal på Kvinnocentrum. Men idag känns det okej för jag vet att jag fixar det här. Jag minns så väl första gången jag satt på den här bänken i höstas. Jag minns känslorna, så väl. Men samtidigt kan jag inte riktigt relatera till den tjejen. Hon är inte Jag.