"M" på KC. I dagarna har jag tänkt mycket på dig. Det har gått lite drygt två månader sen sista samtalet hos dig. Jag vill att du ska veta att jag reder mig väldigt bra. Det funkar, det går bra utan dig vid min sida. Men efter det här året och den intensiva tiden vi haft ihop så är det ett litet hål som inte går att fylla med annat, och troligtvis kommer det hålet finnas kvar. Men det är ok, för jag reder mig jävligt bra!

Jag är stolt över dig, och jag är stolt över mig. Mitt kall i livet, är att en gång göra nånting så betydelsefullt som du gjort mot mig. Nånting som räddar en människa, räddar ett liv. Det gör mig ofantligt stolt, när någon väljer att lita på mig. När någon väljer att berätta, och be om råd och hjälp. Och då känns det nästan lite som att man vill springa över och så där fånigt stolt och glad berätta för dig, och tacka dig,  för att du räddat mig så att jag kan rädda någon annan.
Jag vet att dina ord kommer vara att jag är den som är modig och stark, och ja, tamejfan att det är så (!!), men likförbenat har du varit min ledhund, genom allt, fram till den modiga och starka JAG:et jag har idag. Du kan säga vad du vill, men du kommer alltid vara en hjälte för mig! <3